skip to Main Content
Hur Var Det Nu Med Det Där Om Att Vara Höjdrädd?

Hur var det nu med det där om att vara höjdrädd?

Att åka linbana är en behaglig upplevelse för de allra flesta. Du ser omgivningarna
från ovan, får nya perspektiv, kan njuta av tystnaden och hänföras av utsikten. Men för en del människor är bara tanken att färdas högt uppe luften ett stort problem. För cirka tio procent av befolkningen leder detta till akrofobi, det vill säga höjdrädsla. Här har vi tittat lite närmare på detta från olika håll.

Om du bara tycker att det är obehagligt att titta ner från en balkong, så lider du inte av höjdrädsla. Det är snarare en helt normal överlevnadsinstinkt för att du ska akta dig för att ramla ner. Om du däremot verkligen tillhör dem som lider av akrofobi, så undviker du i princip alla höga höjder. Det kan t ex handla om att besöka en vän som bor åtta trappor upp, att ställa sig på en stol för att byta glödlampa eller att vara i ett rum med många fönster.

Att leva med akrofobi
– Att lida av verklig höjdrädsla är ett socialt handikapp. Jag jobbar dagligen med olika strategier för att min vardag ska bli lättare, men tyvärr är det svårt med förnuftsargument när rädsla och ångest slår till, berättar Maria 48 år, som har levt med sin höjdrädsla sedan hon var åtta år gammal.

Spontant låter det kanske inte som en speciellt svår uppgift att undvika höga höjder, men det är inte bara när man klättrar i höga berg som fobin slår till.
– För mig handlar det mycket om olika vardagliga situationer. Vet jag att den jag ska träffa bor högst upp i ett hus, så händer det faktiskt att jag inte tar mig ut överhuvudtaget. Ibland kan jag dock lura mig själv, då jag glatt traskar upp för trappor där jag inte kan se ner längre än den senaste trappavsatsen, alltså trappor med ordentliga väggar, golv och tak. Men väl uppe på åttonde våningen vill jag ju inte gå för nära fönstret eller ut på balkongen.
– Bara vetskapen om höjder sätter stopp för mycket. Det kan gälla allt ifrån att åka hiss eller att färdas över en bro i en bil eller buss. Att ta flyget existerar inte överhuvudtaget. Och att åka linbana finns inte på världskartan. Tänk om den ramlar ner, säger Maria med en rysning.

– Många som spontant reagerar negativt på linbaneplanerna visar sig – när vi ber dem förklara sig – göra det av rädsla för höjdens inverkan, på antingen dem själva eller på någon annan som åker med i gondolen: ”Tänk om jag – eller en medpassagerare – drabbas av panik på väg upp över älven. Det går liksom inte att backa då utan man får uthärda de fyra-fem minuterna det tar innan man kan kliva av på andra sidan”. Den tanken skrämmer en del, berättar Per Bergström Jonsson som leder linbaneplaneringen från stadens sida.

Hjärnan vill hålla balansen
Att vara rädd för höjder är en ganska förnuftig känsla rent vetenskapligt. Förklaringen är att hjärnan hela tiden mäter våra rörelser i förhållande till fasta punkter i omgivningen, för att hjälpa kroppen att hålla balansen. När du tittar ner från en hög höjd är föremålen på marken för långt bort för att hjärnan ska kunna använda dem som referenspunkter – och i ögonhöjd finns bara luft. Resultatet blir yrsel (svindel) som påminner om sjösjuka och även kan utlösa panik.

Det är ganska vanligt att känna rädsla på höga höjder och få tankar som ”Tänk om jag ramlar ner eller vill hoppa?”, men förnuftet brukar segra (hjärnan vänjer sig) och man kan istället njuta av utsikten. För en person med höjdrädsla blir tankarna dock sanna och man drar sig snabbt tillbaka så att hjärnan aldrig får chans att vänja sig. På många sätt är symptomen med ångest, yrsel, illamående och hjärtklappning inte helt olik en panikattack och man blir rädd för att svimma eller tappa kontrollen. För den som drabbas blir dessa upplevelser väldigt obehagliga, och kan resultera i att man framöver gör allt för att undvika höjder av alla dess slag.

Höjdrädsla går att bota
De positiva med specifika fobier är att dessa brukar gå att behandla. Forskning har visat att en av de mest effektiva metoderna för att bota höjdrädsla är kognitiv beteendeterapi (KBT), där terapeuten och patienten aktivt jobbar tillsammans för att möta och överbrygga rädslorna. Runt fyra av fem patienter blir bra efter en relativt kort behandling.  Det andra är exponeringsterapi, där man utsätter sig för varierande höjder etappvis.

– Vi är medvetna om att linbanor och även broar inte är för alla resenärer. Inom linbane-projektet är detta en viktig fråga och det kommer att finnas alternativ som passar alla resenärer, säger Emma Josefson, som arbetar som utredare inom linbaneprojektet på Trafikkontoret.
– Ett bra sätt att minska rädslor är att ha en öppen dialog med allmänheten. Detta så man når ut till resenärer som lider av akrofobi och i första hand informerar om säkerhetsåtgärder och vilka steg som tagits för att försäkra passagerarnas trygghet.

Terapi-turistar med Västtrafikkortet
Maria berättar vidare att hon jobbar dagligen med att komma över sin fobi och få struktur i sitt vardagsliv med olika typer av terapi – och att det stundtals går alldeles utmärkt.
– Just nu tränar jag på att turista i Västsverige. Jag åker så lång bort med kollektivtrafiken som Västtrafikkortet gäller och hem igen. Kollar alltid innan om det finns broar och tunnlar så jag är förberedd. Allt går ju inte att undvika, men jag föredrar det underjordiska framför det luftburna. Jag börjar för övrigt bli riktigt fin på vägbroar av den där breda sorten som bilar kör på. Om de inte är långa.

Maria passar så till sist på att skicka en hälsning till Göteborg Stads beslutsfattare om att inte bara handikappanpassa för personer med fysiska handikapp utan även tänka på dem med psykiska problem.
– Glöm inte bort oss i alla planer och allt planerande. Tänk på att det måste finnas kollektiva alternativ! Bättre turtäthet på bussar och spårvagnar, låt båtarna över älven finnas kvar, bygg tunnlar istället för broar och om ni måste bygga broar så gör dem gärna låga eller med högre räcken så man inte kan titta ner. Eller varför inte en mittremsa för gående och cyklister…

/Helen Stommel Olsson

Tips från KBT-coachen:
Det finns tre saker du kan göra för att minska din höjdrädsla: Du kan möta rädslan genom att träna på att vara t ex på en balkong och bara se på utsikten. Titta inte ner. Lyft blicken. Ha gärna sällskap av någon som du litar på, prata och njut av sällskapet.Nästa steg är att aktivera rädslan: Håll i räcket eller i handen på en person som du litar på och titta ner tills du ser gatan eller marken. Du kanske inte kan göra det allra första gången och du kanske skakar så det syns eller är ängslig, men ge det några försök så kommer du att kunna det.

Att leva ut rädslan. När du har mött och aktiverat rädslan kan du testa att t ex åka karusell på en nöjespark eller rutschkana, gärna med lite fallhöjd. Då kan du börja övervinna din höjdrädsla och ta makten över dina sinnen. Du kan inte skadas på något sätt och om du kan åka rutschkana en gång, falla en gång eller åka i en hög karusell så kommer du inte vara rädd för höjder längre.

Back To Top
Sök